Grann – här ruvar inte bara storgäddan
Timmer vid Håbol i avvaktan på att flottas över Grann mot Stenebyälvens avlopp.
Foto: Digitalarkivets samlingar
Grann heter sjön vid vars strand vårt café och camp ligger. Och visst är hon, som namnet antyder vacker att blicka ut över och se hur det småkuperade skogslandskapet i omgivningarna speglar sig i hennes stilla vatten. Sjön, som ligger både i Bengtsfors kommun och Dals-Eds kommun, är omtalad för sina vackra omgivningar. Grann är 40,5 meter som djupast. Den har en yta på 6,24 kvadratmeter och är belägen 101,3 meter över havet. Den är förbunden med sjön Iväg genom Norebyälven. Grann är känd för sitt gäddfiske, men här ruvar inte bara storgäddan i all sin prakt.
Beskyddare
Precis som skogen har Skogsrået som beskyddare har sjöar och vattendrag Sjörået. Också Grann enligt gamla historier. Sjörået är en vacker kvinna med långt gyllengult hår. Hon är allas vän bara man själv är vänligt sinnad. Det berättas att en fiskare som var ute på sjön en kulen höstkväll helt plötsligt fick se en långsmal rödfrusen hand sticka upp ur vattnet och ta tag i båtens reling. Fiskaren blev förstås först förskräckt. Men i samma stund insåg han att det var Sjörået som gav sig till känna. Han beslöt då att ta av sig en av sina strumpor som han trädde över hennes hand. Hon försvann med en vinkning ner i vattnet igen.
Belönad
Genom sin handling visade fiskaren både respekt och vänligt sinnelag. Därför blev han rikligt belönad. Sedan den dagen fick han nämligen alltid stora fångster av fisk. Någon mil väster ut bodde en gång en man som kallades Ekelundsgubben. Han hade ett speciellt förhållande till Sjörået i Grann. Han kallade henne Kajsa. En gång när han flottade timmer söder ifrån Håbol mot Norebyälven tilldrog sig följande: När han kom till punkten där Grann flyter i en krök mojnade vinden så pass att det blev riktigt motigt att få timret att röra sig. Då pratade han med Kajsa och sa: ”Se så, får jag lite vind så att det går lättare framåt och jag slipper staka”.
Ånger
Och då Kajsa var på gott humör fick genast Ekelundsgubben medvind så att timret for i en rasande fart mot inloppet vid Norebyälven. Men i stället för att uttrycka tacksamhet blev Ekelundsgubben stursk och sa: ”Nej, nu Kajsa ger jag dig tusan djävulen”. Men det skulle han inte sagt. För med ens började det att blåsa väldigt kraftigt från sidan. Bommen som var spänd om timret vräktes sönder och stockarna drev hit och dit. Då ångrade sig Ekelundsgubben djupt och fick ett drygt jobb med att samla ihop timret igen. I dag är det länge sedan någon rapporterade om att de mött Sjörået i Grann. Men vem vet – en dag kanske hon dyker upp igen? Så håll ögonen öppna när du blickar ut över sjön.
Författad av: Tommy Löfgren